Så var det dags att ryta litet. Den här gången angående den föreslagda kursplanen för grundskolan som inte fokuserar på, eller knappast ens nämner, kristendomen (den nämns bara i anslutning till de andra fyra världsreligionerna). Detta av den häpnadsväckande anledningen att "vi undervisar inte i religion utan om religion", enligt
Skolverkets Maria Weståker. (Det tog tre förslag på ny kursplan för att ordet "kristendom" skulle nämnas överhuvudtaget.)
Tidningen
Dagen rapporterar
här.
Detta beslut om en ny kursplan handlar i detta fall knappast om att prioritera bildning, utan om politikerstyrt avkristnande och som en konsekvens av detta till slut en samhällsvid avkulturalisering.
Detta av sveriges Skolverk hänsynslösa och ignoranta framfarande, som säkerligen uppfattas av sagda statliga verk som utomordentligt upplyst och präktigt på alla sätt och vis, är symptomatiskt av en slags "Svenssonstalinism". Ideologisk konformitet på typiskt försiktigt, men ändå totaliserande svenskt välfärdsvis. Med byråkraters hjältemodiga insatser skall vi skapa en "ny" modern människa fri från historiens alla (ideologiskt) obekväma arv.
(I ett samhälle som sätts i skräck av t ex relativt normala influensainfektioner orkar man, eller vågar man helt enkelt inte konfrontera de stora moraliska och existensiella frågorna: världens verkliga faror och lidanden, vårat eventuella individuella ansvar, ultimata frågor om själaliv och eventuell existens bortom jordelivet osv. Religionstänkande, och för den delen även klassiska filosofiska frågeställningar som insisterar på sådant som i det moderna tidevarvet anses obekvämt eller upprörande vi vill helst inte låtsas om. Ignorans och moralisk eskapism blir vardaglighetens lyckorus.)
Resultatet av denna nya kursplan blir förstås inte en bättre eller mer insiktsfull undervisning för ett mångkulturellt och modernt Sverige, men istället en särdeles urlakad samhällskunskap. Den svenska skolan får nöja sig med att till stor del utexaminera moderna medborgare som i dess andemässiga och kulturella karaktär blir en nutidens kälkborgare (även en sådan biblisk referens till filistinismen kommer väl sedemera att falla i glömska i svallvågorna av denna ideologiskt snäva statliga planeringen av unga svenskars utbildning).
Kristendomen är, på gott och/eller ont, grunden till vår existerande samhällshistoria, musik, konst, arkitektur, osv. så som den utvecklats över ett par årtusenden (om kortare tid än så i just Sverige jämfört med andra delar av världen som inbefattades av t ex det gamla romarriket). De bibliska historierna i gammalt judiskt testament och nytt kristet evangelium - vare sig helig skrift eller mänskligt tillverkad mytologi - ligger till grunden för vår förståelse om utvecklingen och samspelet mellan temporal och spirituell makt, våra sociala normer och våran lag, viktiga delar av filosofin, och givetvis våran litteratur. Ett par århundraden av upplysning, religionskritik och realitivistisk samhällsmoral förändrar inte detta faktum.
Det handlar alltså inte om huruvida man anser det kristna arvet vara bra eller dåligt, eller ens om man faktiskt i kristen bemärkelse är troende eller inte. Vårt kristna arv kan vi inte bortse ifrån annat än utifrån komplett utopiska, och i grunden lögnaktiga premisser om vad vårat moderna samhälle är grundat på. Modernism, humanism och "nyandlighet" ger oss bara en bristfällig bild av hur vårat samhälle utvecklats och hur det är sammansatt. Som Paulus skriver i det första Korinthierbrevet, "nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel", våran "kunskap ett styckverk"...
Det är ledsamt att konstatera, men det känns som ett alltmer andefattigt fosterland man tar i beaktelse. "Fy för fan" hade man väl med ett mindre diplomatiskt och vördnadsfullt språkbruk kommenterat det hela!
technorati tags: Maria Weståker, Skolverket, kursplan, grundskola, religion, kristendom, bibel, Paulus, Korinthierbrev, historia, kultur, utbildning, Dagen, kälkborgerlig, byråkrat, andefattig, humanism, filosofi, nyandlighet, modernism, relativism, svensson, stalinism, jantelag, välfärd, Sverige, samhälle